ÅFOR resume – med film

Det räckte inte hela vägen, men vad skoj vi hade hela vägen ner till Gotska Sandön. 20 sjömil norr därom skuggade vi J/111 CAG men i efterdyningarna av en broach så gick såväl topp som båda lik i vår tredje och sista spinnaker. De två andra hade vi poppat redan på Kanan. Dom var från 2015 men måste levt ett hårt liv med mycket fukt och salt, för även om vi var lite elaka mot dom så skulle friskt nylon tålt belastningen.

Bakluckeloppis – några bud?

Nåväl, utan undanvindssegel och med 120 sjömil med vinden rakt akteröver så fanns inte motivationen kvar att fuölfölja. Kl 23 så bröt vi och kryssade upp till Sandhamn med J4 och två rev. Det blåste rätt bra!

Stort tack Christer för filmande och klippning!

Filmdags ÅFOR 2018!

Och en oredigerad undanvindsrepa 😁

Ok då… en till!

Vi hade kul utför som synes, men ganska bra fart i båten även genom skärgården. Kände oss jämnstarka med båda J/111 och tyckte att vi seglade båten rätt bra. Helt klart ett steg framåt! Nästa år och med nytt nylon 😎

ÅFOR T-1

Allt preppat (utom mer kaffe). Seglen och båten mätta – till slut. Atmosfären insupen. Prognoserna kvadruppelkollade. Nerverna lagom spända.

123 – mycket praktiskt startnummer tycker rapporteringsansvarig

Det kommer att gå sjukt snabbt och bli rejält tuffa sista 24 h. Hoburgen ska vi runda redan måndag morgon säger ruttningen och sen ett dygns kryss i 1.5 m motsjö upp till Sandhamn. Galet mkt skoj väntar

Inte så att vi vågar hoppas på alltför framskjuten placering (i år) men hejja gärna på och följ vår framfart på

http://race.ksss.se/sv/AFOR/Boatpage/?reportId=123

Starten live-streamas också. Vi startar 12.20 i tredje led

Focken håller måtten!

Och så även stora assy

 

 

ÅFOR T-3

Vi är på plats på Skeppsholmen – kom gärna förbi och säg hej! Brygga 3 är adressen.

Tyvärr inte fullt incheckade ännu. Vi åkte på en kontrollmätning, vilket förstås är bra. Skönt att få verifierat att alla riggmått och segelytor är ok! Det dåliga då? Grönt ljus för allt utom

  1. Peket hade växt 33 cm jämfört med mätbrevet. Måste flytta infästningsbeslaget akterut. Lätt fix men onödigt och dumt, litade på siffrorna i IRC-mätbrevet. Skruvdragare och ny tätningsmassa packad i ryggsäcken!
  2. Mätmännen är inte redo när besiktningen drar igång. 3 mycket trevliga herrar som bestämmer sig för att 3 st segel ska kontrollmätas men sen hade man inte så mycket plan. Ingen plats iordningställd för segelinmätning och nytt möte inbokat klockan 09.00 i morgon bitti. Får hoppas att dom hunnit rulla ut en presenning eller två till dess.

ÅFOR T-4

Snurriga prognoser, utanpåliggande vädernerver mår inte bra!

I går morse hade alla modeller ett fint och djupt lågtryckscentra över Ukraina. Nordliga vindar uppemot kuling på Östersjön och nattsömnen var tryggad – bara skicka upp största nylonet, tuta och köra. Hoburgen nästa

Idag ser det ut som att lågtrycket rör sig bortåt och försvagas snabbare än förväntat, nordvinden har dragit över redan under fre-lör och lämnat ett sammelsurium av snedseglande skitvind från alla håll och kanter efter sig. 4 ruttningar = uppemot 24 h diff i restid runt öjn.

Det enda som är säkert, är att läget kommer att förändras 10-talet gånger fram till start. Vädernerverna fortsätter att må dåligt!

ÅFOR T-6

Förberedelser pågår! I går återmonterades äntligen pulpiten. Ett av benen lossnade (!) mitt i natten på SeaPilot2Star. Det är M10 bultar som är fastsvetsade inne i benen varav en hade skjuvats av i höjd med däcket. Blir hög sidolast på pulpiten men mkt förvånande ändå. Smeden fick se över dom andra bultarna och även sätta på sidostag in mot däck i akterkant för att få lite större stabilitet i konstruktionen.

I morgon väntar stor-och-småfix av lite allt möjligt plus bottentvätt. Och fylla på barlast 🙂

Vattenbarlast inför ÅFOR

oops

På väg hem från Plast-Jesus i Svinninge (mkt positiva besked, vi äger ett pansarbygge som endast har fått kosmetiska skador efter vår förargliga bottenkänning i fredags). Extremt byiga vindar med 19 m/s som värst. Hemresan med vinden i nosen var seg!

Oopset då. Ja utöver en undsättning och bärgning av en Ryds på Trälhavet så var slussningen dagens bedrift. Minst sagt jobbigt läge att hålla båtarna tyglade när vindbyarna slog ner i slussbassängen!

På väg ut i Saltsjön väntade en stor vägfärja. Slussvakten såg lite skakig ut!

Once in a lifetime

Skaffade nytt kök i helgen, det som satt i båten var bortom räddning. Givetvis kostar en ny balansupphängningen typ lika mycket som köket. Tittar på skissen av balansupphängningen och konstaterar att den givetvis inte har en likhet med den befintliga. Fattar det enda rationella beslutet att mot allt bättre vetande försöka att modda plåtbitarna som satt på det gamla köket och ”fixa till något”. Hur svårt kan det vara?

Utrustad med borrar i alla tänkbara dimensioner, stora sortimentslådan med maskinskruv och mutter, skjutmått, måttband och klubbhusets pelarborr och metallverkstad i bakhuvudet så var förvåningen såklart total när metallbitarna från det gamla köket plockas upp och förborrad hålbild i nya köket i princip är identisk. Behövde byta från M5 med låsmutter till 1 cm längre M4 (utan mutter för det nya köket hade infällda gängor!) sen var det bara att skruva upp det på plats. Har aldrig varit med om något liknande och utgår från att det aldrig kommer att hända igen!

Plug and play. Ok – behöver nog komplettera med att lägga in 1 cm passbitar på sidorna, det var visst lite smalare än det tidigare. Men balansupphängningen var bara att kroka i!

Inför Kolfiberrodet 2018

I helgen går Kolfiberrodret av stapeln. En av årets absoluta höjdpunkter och i år över 140 båtar på startlinjen. Helt otroligt bra jobbat av Staffan och Skoglund!

Vi har varit med båda tidigare upplagorna med Wasan och det här rejset är verkligen episkt bra. Att få glida fram genom Stockholms skärgård under en ljus natt räcker långt bara det. När man dessutom konstant har båtdueller, navigationsutmaningar och båthantering i den som alltid genomtrixiga banan är det nära fulländning.

Kolfiberrodret 2017 – myckt trix och knix från banläggaren och konstanta dueller i 20+ timmar.

Kolfiberrodret är samtidigt det i särklass jobbigaste rejset. För mig har vare sig Seapilot eller Gotland Runt någonsin kommit i närheten av den utmattning man känt under denna tävling. Nästan så jag skrämmer upp mig själv och blir lite rädd för denna vända med betydligt större båt och krafter. Nä – lite klokare har man nog blivit senaste åren. Och fysiken är helt ok så orken ska bara räcka, kanske unnar vi oss någon halvtimma var i kojen också. Det brukar löna sig under förmiddagen andra dagen!

Bra inför artiklar av Tango och Calluna

Kolfiberrodret 2017 – då tampades vi med Seascape 27:an Hammerscape stora delar av tävlingen. I fjol var det väldigt lättvindsbetonat, passade inte v¨år dåvarande båt/setup men det var å andra sidan gott om tillfällen att vila på railen 🙂

Jungfrusundsregattan 2018

Andra racet för Booty och första full crew. Resultatmässigt inget att skryta med (31/49) men så mycket nöjdare efter helgen än SP2S som väl i ärlighetens namn var en liten besvikelse. Dels känns det som man är ett antal gånger klokare, sen går det inte att skämta bort vikten av att ha fler händer ombord.

Det är mycket segel på båten och det går snabbt långsamt om man inte sköter trimmet eller har lite för mycket segel uppe. Gud vad kinkigt det ska vara med en centimeter fockskot 🙂

På Seapilot var vi så här i efterhand ganska ”blinda”. Hur snabbt ska det gå egentligen? När är det dags att skifta till J3:an? Funkar Coden på halvvind i 5 m/s? Är det ok att kryssa i 6.5 knop i 4 m/s och 40 grader TWA eller ska man rycka lite i snörena och försöka skrämma upp henne till 6.7 knop? Eller falla av ett par grader? Eller mer infucker och försöka hålla farten en grad högre? Osv.

Inte så att vi har targets färdiga nu, men man börjar nog faktiskt få viss känsla för hur snabbt båten SKA gå om allt är rätt och i helgen tyckte jag nog faktiskt att vi  hittade båtfart på i stort sett alla bogar. Inte hela tiden förstås, men känslan när vi inte ligger rätt börjar långsamt infinna sig.

Sen är det helt annat med fler i sittbrunnen! Och med den helt fantastiska inramningen fanns det skäl att rycka i snören. Fulla ställ och byar uppemot 9 m/s kräver en gubbe på storen. Sen tappade vi något hiskeligt i manövrar. Inget annat att vänta när vi var ett helt nytt gäng och en helt ny båt. Framförallt hade vi ett byte från Code till Spinnaker utan att ha tänkt igenom saken mer än ”det är klart vi ska ta chansen att träna en sättning till”. Spinnakern kom till slut upp 250 m innan det var dags för nästa rundning och då hade vi kört 10+ min plattläns med 4 man på fördäck och focken hängandes ut och in. Allt medan fotobåten var ute och filmade eländet…

I slutändan var vi trots placeringen inte mer än typ 10% efter vinnaren Sherin som alltid seglas mkt fint av sin erfarna besättning. Innan rundningen när vi plockade Coden var vi i stort sett ikapp henne, men tappade nästan kvarten på beräknat under dom sista två benen. Efter debaclet med spinnakersättningen så hade vi en usel sista kryss där vi hamnade 100% motvrid i varenda slag och rorsman övade mer på att se hur mycket avdrift man kan fixa med kort kölkoorda än att gå på fart sen höjd.

Ett inlägg helt utan bilder – men kul hade vi och fantastiskt stort tack till Ekerö för att ha blåst liv i fd Mälarvarvet. Grymt med 49 anmälda båtar och det lär slås till nästa år utan problem!

Nu laddar vi för bra nylonträning full crew på onsdag kväll och i helgen är det dags för säsongens läskigaste och roligaste utmaning Kolfiberrodret.