Kappseglingsdags

Nu är säsongen igång på allvar

I helgen kör vi ”hemma-tävlingen” Jungfrusundsregattan (fd Mälarvarvet)

Söndag 26/5 blir det transport till Oxelösund för Seapilot2Star
27-30/5. Starten i såväl Oxelösund som Visby livesänds på Solidsport. Vår grupp skjuts iväg 09.15. Live-tracking läggs upp på officiella sidan under helgen.

6-7/6 blir det Sandhamn Open

14-15/6 Kolfiberrodret

30/6 – 3/7 ÅFOR

23/8 drar höstsäsongen igång med Visbypokalen

Lidingö runt inspirerad torsdagsträning..

Lättvindsbetonat. Solen kom fram efter regnet, men medelvind på 0.4 m/s är en bit under utlovade 3-6 m/s.
Coden drar fint i dessa förhållanden.
Alltid magiskt att glida fram i 2 knop när det blåser 1 m/s. Labbade lite med skotpunkter bara för att konstatera att alla förändringar nog var till det sämre.
Värre med A2an. Den var lönlös att fylla med luft idag. Nertagning rakt i säck 🙂

Ap-kontroll

Hata göra hål i båten. Men shorthanded för babords halsar så krävdes småakrobatiska konster för att snabbaktivera autopiloten. Nu finns 4 oberoende paneler att köra igång den från. I sittbrunnen. Fem med navbordet. Känns som det borde räcka 😁

Lugna vindar runt Lidingö

Knappt 200 anmälda och drygt 130 tog sig i mål på ett mycket vindfattigt Lidingö Runt. Vi kände oss rimligt nöjda vid målgång men resultatet var väl inte direkt vad vi hade hoppats på (9a av 17 i gruppen och 94a i totalen).

Lite sol, lite regn och mycket stiltje. Och många vrid på 30-100 grader däremellan.

Prognosen lovade sol och svaga vindar. Åtminstone den senare delen stämde mycket bra men solen varvades med ett par rejält dryga regnskurar. Dessa lär dock Victorin och den övre halva som gick i mål vid 15-snåret sluppit. I de upprepade fälten med bleke så blev fältet oerhört skiktat, några lyckades rinna iväg och landade på måltider runt 15 medan den stora klungan som samlades upp efter ett antal bleken och omstarter kom i mål strax efter 17-rycket.

En stor del att vi kände oss ganska nöjda var förmodligen att vi sakta men säkert malde oss igenom sagda klunga. I de helt obefintliga vindarna som dominerade sista två timmarna av seglingen, så växlade vi friskt mellan A2a, Code och fock och vid målgång hade vi i princip tagit oss förbi varenda båt i sikte. Ja, förutom CAG-jäkeln och Valentina (J/111:orna) som vi bittert kunde se (och höra) när de passerade mållinjen långt ort på Lilla Värtan, 20 resp 10 min före oss.

På väg ut på Värtan, största delen av klungan passerad

Sällskapade med X332:an Xplorer med kollegan Harald ombord sista halvtimman av loppet. Dom var nog inte heller helt nöjda med resultatet kan jag tro, ett par timmar efter ärkekonkurrenten i Boxer i mål. Men det blev som sagt larvigt stora avstånd mellan klungan och toppbåtarna i de många upprepade blekena som gissningsvis främst drabbade oss som inte lyckades rinna iväg. I ett sista 100-gradersvrid med en halv sjömil till mål satte Xplorer i alla fall Spinnaker och gled om oss strax innan mållinjen medan vi inte riktigt vågade tro på vinden utan körde vidare med vår Code 0. Bjuder på den!

Xplorer med Genua, Här kryssade vi relativt framgångsrikt med vår Code 0 och plockade många båtar. Tappade ett par grader och fick rulla i slagen men väl värt det i de obefintliga vindarna. Coden fyller fint och fartskillnaden var typ 100% (1 knop i stället för 0.5 med fock…)

Allmänna känslan i teamet efter målgång var väldigt positiv så resultatet blev som sagt en liten besvikelse. Vi trodde att vi hade koll på fler i vår startgrupp, men måste tappat bort några stycken på vägen. Dehler 42:an Evolet och XP38:an Muchacha II seglade vi ihop med runt hela ön och det kändes helt ok att segla jämt med dessa ”storbåtar” som trots allt mäter några procent snabbare än oss.

Lite surare att tappa J/111:orna. Vi tappade någon båtlängd då vi var något för passiva i starten. Tog det lite för lugnt som långsammaste båt på linjen, kunde kört på betydligt tuffare. Sen är väl enkla analysen att vi inte hittade kryssfarten första halvan av loppet. Känslan ”som vanligt” fläckvis väldigt bra. När fördäck säger ”nu känns det fort” vet man att man hittat rätt. Och när vi hittar rätt känns det som att vi minst matchar dom. Men nu hittade vi inte rätt tillräckligt ofta och tappade ytterligare någon båtlängd varje kryssben. Gjorde ont!

På väg hemåt igen. Försiktig motorgång genom klungan.

Det håller förstås inte att loggen dippar så himla hårt. Båten är känslig (eller belönande om man ska vara positiv) både på focktrim (eller ja, allt trim) och roder. Vi hittar inte kontinuerlig fart. Att loggen pendlar mellan 4-5.5 knop (eller 2-3.5, eller 1-2 knop) gjorde väldigt mycket mer ont för oss än något missat vindskifte. Då rinner konkurrenterna iväg båtlängd efter båtlängd och sen sitter man där med A2:an uppe och är ganska chanslös att jaga ikapp den där båten på andra sidan fjärden som väger lika mycket, är lika lång och har lika stor spinnaker. Tuff match att vinna – nu måste vi ut och träna kryssfart!

Hursomhelst. Stort tack till teamet för en jäkligt fin och kul dag på vattnet. Vi hade riktigt skoj och gjorde några grymt fina segelskiften och manövrar. Vi lärde oss massvis, hade riktigt bra stämning ombord och ni är ett kanongäng att köra med!

Nose job pt 3

Sådärja – nu är det på plats! Ser helt ok ut. Eller näe, ser grymt ut. Jättemycket nos-kolfiber. Måste bara vara snabbt! Ok, den där fula rinningen från epoxy-spacklet måste fixas, men det får bli en annan dag.

Peket från Trogear är alltså äntligen på plats!

Peket är en custom-model. Lite längre och med något grövre dimensioner än Trogears vanliga varianter. Snyggt hantverk som sitter fäst i en titanaxel som går genom skrovet. Tyvärr så blev det svårt att få till ett montage som tillät att det går att fälla upp 180 grader. Axeln hade behövt sitta längre fram och/eller upp för det. Men då blev det väldigt trångt på insidan, endera upp mot däcket eller så var bultarna för förstagsinfästningen i vägen.

Peket är fällbart och vattenstaget sätts an med 2:1. Ska bli en öglesplits som läggs runt fördäcksknapen nu när man kan mäta ut exakt var den ska sitta men sen är montaget klart!

Nu går det i alla fall att ställa i typ 145 grader. Lite irriterande men inte så mycket att göra åt och helt ok kompromiss trots allt. För att rigga tack-line räcker vinkeln mer än väl för att kunna arbeta tryggt och säkert inne på fördäcket.

Neråt går det utmärkt att fälla hela vägen så kanske får bli åt det hållet vi tight stävförtöjning. Finns också förhoppning att det också ska gå att använda det som landgång med lagom ned-vinklat läge, men vi stävförtöjer som tur är ganska sällan.

Riktigt nöjd över vinterns splits-arbeten. Längst ut en loop (7 mm STS) som går genom den främre titan-bussningen med en antal-ring på ovansidan för tack-line till spinnakern. På bussningens undersida sticker loopen ut med ett litet öga där vattenstaget (8 mm STS) är isplitsat.

Vattenstaget löper ner till wichard-öglebulten med antal-ring som sitter i skrovet där det vänder upp till den inre titanbussningen på peket. Inre bussningen används för halsning av Code-0 o h i denna är en riktig special-grunka splitsad (även den i 7 mm STS). I grunden en vanlig dyneema-loop men med tre ögon på den sida som är ovanför titanbussningen.

På bussningens undersida sitter en Antal-ring i loopen för att vända vattenstags-snöret in mot båten. På ovansidan sitter

  1. en ring som leder upp tack-line till Code 0.
  2. en brummel-mackafläng som fixar till ett extra litet öga ovanför det förra. Här fästs 2:1 utväxlingen på Code-tacken och draget hamnar alltså rakt ner i vattenstaget
  3. Haländarna på dyneema-loppen används för att göra en tredje loop ovanför bussninge. För allmänt bra-att ha saker. Typ fästa ett ”inverterat vattenstag” så att peket inte ska droppa i vattnet om spinnakern råkar bada. Eller för att fästa ett fall om man vill försöka använda peket som landgång med någon lagom nedåt-vinkel.
Blev knapar också! Jovisst, efter en säsong hade vi faktiskt vant oss vid att lägga fast förtöjningslinorna på wincharna. Eller vad som nu fanns tillgängligt. Men det ska trots allt bli skönt att ha en mer ändamålsenlig lösning. Ja, riktiga race-båtar har inte knapar men vi utmanar ödet!
Blev Antas fällbara saker (fällbar krav, minimal risk att saker fastnar). Dom är rimligt lätta. Starka. Och inte minst snygga. Saknas hål i mitten för att vara fulländade. Hade helt klart varit trevligt för att kunna loopa fast saker och trä linor genom. Men misstänker att hållfastheten kompromissas lite väl om man gör så, det är inte mycket gods kvar om man ska ha ett 15 mm hål där inne.

Kappsegla med oss?

Ett par team-medlemmar har bestämt sig att pyssla med saker på landbacken så det ser plötsligt lite tunt ut inför vårens kappseglingar. Vi skulle behöva fylla på besättningen med ett par personer. Sugen att segla med ett blandat gäng glada amatörer som försöker att sätta fart på en sportig 36-fotare – hör av dig och beskriv kort vad du har för erfarenheter!

Mail: crew@lyman.se

FB-grupp: https://www.facebook.com/groups/swe8606/

eller droppa en rad i kommentarsfältet

Finns viss flexibilitet med roll ombord. Speciellt på havskör så roterar vi friskt. Men vana och vilja att arbeta framför mast går alltid hem. Trim behövs också. Teamet är blandade i såväl kön (män, kvinnor), ålder (20-55 år) och erfarenhet (2-45 år). Du befinner dig gissningsvis någonstans däromkring du också.

Planera gärna (minst) för följande regattor under våren

Lidingö Runt 11/5

Junfrusundsregattan 25/5

Sandhamn Open Hav 6/6

Gotland Runt 30/6