Vinterpyssel: Söka mätbrev

Snön vräker ner. Mindre perfekt väder för båtfix men bra tillfälle att ordna med årets mätbrevsadministration. Noterar att man lagt till en väldigt kul funktion för att jämföra mätbrev. Lär användas flitigt av alla kalenderbitare!

Nytt i ansökan för i år att man nu kan skicka in foton på mätdekalerna i seglen. Obligatoriskt för SRSv – annars valfritt. Eftersom vi inte har fått båten vägd i Sverige (än), så är det väl egentligen mer en ”bra att ha sak” för stunden men lika bra att ha det överstökat! Båten är vägd i IRC ett flertal gånger men det går tyvärr inte att återanvända dom siffrorna för att få ett verifierat mätbrev i SRS.

Nu väntar 10 dagars nagelbitande innan vi får facit hur hur snabbt vi ska segla i år 😀

A3:an. Mätt vid 62.5% luftfuktighet och 25 graders värme. Klart trevligare väder än i Stockholm den 13 mars!

Tomt på varvsplanen

Solig söndag i mars. Inte en människa på varvet och kan inte klandra någon. Fy tusan vad kallt och snålblåst som går genom precis allt.

Fick prova ut nya akterstaketet. Sitter som en skräddarsydd skjorta. Efter en omprovning, lite sprättade stygn etc mm osv… Nåväl, nu är de på plats. Fick även verifierat att inspektionsluckan som köptes med Båtmässerea hade samma hålbild som dess företrädare (!) och plockade loss lite paneler vid nav-bordet som ska ersättas av dito med skön kolfiberlook (teaser).

Akterstaketet på plats. Nu krävs åter akrobatik i den lägre skolan för att ta sig in i båten

Vårgarderob

Hämtade ut lite textilier hos Martin & North på Lidingö i går. Vårmodet går i Svart, Blått och Rött och årets fokus ligger på kläder för framsidan; fasthakat och flygande försegel.

Ny medium/heavy jib, 3Di 360 Raw

Alltid lika roligt att få hem nya segel! Vi fick med en helt ok garderob att utgå från när vi köpte båten men behövde redan från start komplettera med en mindre fock. Den fick plockades från vad som fanns ”på hyllan” och ersätts nu av en mer ändamålsenlig. Tänkt att ta vid runt 5 m/s men även vara allround-vapnet när vi kör shorthanded då lättvindsfocken väldigt snabbt kräver kg på relingen för att båten inte ska bli… otrevlig att hantera.

Svart och fin!

Focken sitter på soft-hanks och är revbar. Mycket smidigt sätt att minska segelytan eftersom vi valt att köra vidare utan profil på förstaget.

Detlaljbild halshorn med Tylaska snap shackle

Många fina små detaljer på focken. Halshornet på bild men även exempelvis lattorna som nu begåvats med smidiga RBS-beslag i stället för att knytas/najas fast som det var på min tidigare 3Di-fock. Klart enklare hantering. Har samma beslag på storseglet och de är väldigt enkla att reglera spänningen med. North Sails implementation inkluderar även en innovativ anordning för att inte droppa beslaget i sjön i form av ett snöre och ett par tejpbitar 🙂

Skothorn för revat läge i form av insydd Dyneema-loop

Förutom fock så behövdes det lite nya undanvindsvapen. På Gotland Runt trasade vi ju sönder precis allt nylon som fanns i båten och det mesta så pass att det var bortom räddning.

Trevliga detaljer även på assy-seglen. Dubbla gaj-fångare, både vid hornet och strax ovanför

Efter en del överväganden har vi bestämt oss för att köra helt assymetriskt så nu blir det en ny fin blå A2:a och en dito röd A3:a.

Sitter en Dyneema-lina längs med hela förliket för att ta upp lasten vid hård broach. Nylonet töjer sig säkert uppemot 25% innan det rippas så den är ganska löst spänd i utgångsläget, men mer än tillräckligt för att ta smällen innan maximal töjning i segelduken. Smart detalj! Motsvarande fast tunnare dimensioner i övriga liken.

A3an ska stå pall för det mesta och har olika dukvikt i våderna för att last/viktoptimera så gott som möjligt. Dvs larvigt grov 130-duk i förliket och lite mer rimlig 90 i mindre belastade partier. Förmodligen något annat som går sönder innan sista gennakern ger upp under Gotland Runt 2019 🙂

Splash -3 månader

Kallt som aset på varvsplanen och pysselpreferenserna styr mot snörfixande i inomhusklimat. Men då och då drabbas man av insikten att det trots allt bara är 3 månader tills det är dags att bada båten igen. Som när ÅFOR-teasern börjar rulla i flödet. En del pyssel kvar på att göra listan. Kritiskt innan sjösättning är att fixa bra vattenstagsinfästning till nya peket. Men nu är anmälan till ÅFOR iaf avklarad – ser ut som vi får startnummer 15 i år. Lätt att komma ihåg för rapporteringsansvarige 🙂

14 anmälda innan

Bobstay

Lite snörpyssel med nya peket. Vattenstag på kvällens agenda.

Loop in da makin

Titanbussning i nosen på peket. Dyneemaloop träs igenom. Antalring för tackline i loopen på ovansidan. Vattenstagssnöre isplitsat på undersidan.

Loopen gnm bussningen och ring o vattenstag monterade

Vattenstaget går till någon ännu ej mipplad fästpunkt i båtnosen, sen ska linan upp igen till ny dyneemaloop (som också görs nån gång sen). Nya loopen med ring både ovan o under peket ska sitta genom bussningen lite längre in på peket (för halsning av coden). Därifrån går bobstaylinan in till fördäck där vattenstaget låses/låses upp. Blir en liten specialare iom att peket är fällbart och förvaras uppfällt vid stävförtöjning. Ner-och-upp grunkandet på bobstay ordnar 2:1 utväxling och därmed lite lastavväxling.

Klart (eller iaf halvklart)

God säkerhetsmarginal. Trista konsekvenser om sakerna går sönder och inget direkt viktstraff att gå upp i dimension på dyneema. Loopen i 7 mm STS har minst 8.3 tons brottlast 😎 bobstay ”bara” 5.5 ton, men där är det ju 2:1. Kommer förhoppningsvis stå pall för några säsonger wear and tear! Om något så lär ringen deformeras innan snörena knasar. Typ 3.5 ton på den. Men hoppas vi inte laddar i närheten av 3 ton på tacken!

Snörpyssel forts.

Akterskeppets mantåg näst på tur. Staketet är allt som oftast avhakat och vajern är elak. Repar det mesta den kommer åt om man får lite oavsiktligt tryck på den. Som en fender från en annan skuta när den hänger snyggt kvajlad över mantåget…

Vajer bort, Robline STS in. Vikt inkl hakar 700 g -》220 g. Nästan halva kilot lättare i akterskeppet. Extra glöggransonen känns välförtjänt!

Staketet i aktern byts ut till dyneema.

Vinterpüssel

Snören är alltid skoj och inspirerad av Roblines fina kväll på Gransegel för några veckor sedan bestämde jag mig för att knopa ihop ett par nya fall med deras fantastiska STS-dyneema.

Färdigt spinnakerfall med Robline STS Ocean 5000 dyneema. Jämte skelettet i garderoben.

STS (Stronger Than Steel) är en ganska ny produkt och den enda motsvarigheten på marknaden är isländska Hampidijans Dynice Dux. Den har jag testat i lite olika applikationer senaste åren men nu har alltså Robline gjort massiva investeringar i en egen tillverkningslina och trycker ut sin STS-dyneema på båtmarknaden i stora volymer. I princip är det en vanlig SK78 dyneema som har värmebehandlats och kylts av under sträckning i en småhemlig väldigt väldigt lång ugn. På detta sätt mosar man in en rejäl dos extra fiber per volymenhet och får en – för samma dimension – oslagbar prestanda jämfört med en obehandlad SK78.

Som exempel har STS en brottlast på 4.4 ton i dimensionen 5 mm, vilket är den jag använder till mina nya fall. Jämfört med en vanlig SK78 som Liros D-Pro som har 2.6 tons brottlast (jämförbart med en 3 mm STS!). En dyneema-fiber är en dyneema-fiber och går sönder när den går sönder oavsett fabrikat så det är alltså genom att pressa in galet mycket mer fiber i samma dimension som man får dessa fantastiska siffror. D-Pro 5 mm väger 1.3 kg/100 m. STS 5 mm väger in på 1.9 kg/100 m enligt databladen.

Brummel-splits för fallhake

Högre brottlast för samma dimension har faktiskt betydelse. Med brottlast på 4.4 ton kommer jag aldrig ligga i närheten av ens halva lasten. Det minimala stretch som fortfarande finns i SK78 inträder framförallt i laster nära brottlast. Alltså får man samma prestanda med en 5 mm lina som annars krävt ca 7 mm ren dyneema. Till skillnad från Hampidijan så gör Robline sin STS i riktigt tunna dimensioner också så där finns säkert massa kul saker man kan tänka sig hitta på med 2 och 3 mm linorna. Inte minst på jollesidan.

Hölje första metern för att skydda dyneeman från nötningsskador i falltrissan (hrm. ja, och för att försöka skapa förutsättningar för någon typ av enkelhet och samsyn i kommunikationen mellan brunn och mast kring vilket snöre som är vilket..). Därefter 13 meter ren STS utan hölje.

Dom gamla fallen var/är skitfina Gottifredi Maffioli snören med trevliga detaljer och snygga splitsar. Men efter 8 år så såg dom halvkul ut. Kopierade tänket med detaljer och gjorde nya. Tog ett par timmar för första fallet men väldigt kul pyssel en ledig decemberkväll!

Eftersom STS-linan har kg-pris i samma härad som rökheroin kändes det onödigt att köra med den i hela haländan. Den är ju som all dyneema dessutom glatt som fasen så behövs också någon typ av hölje vid fallås och winch. Hederlig polyester-lina är billig och biter tillräckligt bra i Bootys dunder-fallås från Karver. 8 mm Robline Sirius 500 får alltså tjänstgöra i halända och som hölje över sista 6-7 m dyneema.

1 meter STS med hölje. Sen 13 meter STS utan hölje. Sen 6 meter STS med Sirius 500 linans polyesterhölje. Sen en halvsnygg ihop-splitstning av Sirius 500 linans kärna med STS-linan. Den döljs effektivt av densammas hölje och är för den delen inne i masten så ingen kommer att behöva se eländet 🙂

Avslutet på haländan på pin kiv lättad från polyester-kärnan och tom på innehåll. Notera snygga ögat som avslut på kalaset. Mycket nöjd!

Viktigast av allt – vad väger kalaset? Nyfiken vägning visade på magnifika 550 gram mindre – en lättning med över 25 procent. Exklusive fallhake på 159 g (och kula som säkert väger 2-3 gram). STS-linan är ju ”tung” men dyneeman i det gamla fallet var 6 mm tjock och haländan begåvad med 10 mm hölje. Fanns alltså några gram att spara genom att gå ner i dimension. Med två till fall på tur blir totala besparingen av dyr mastvikt hela 1.65 kg 🙂

Gamla Maffioli-fallet 2100 g

Nya STS-fallet 1443 g

Sammanfattningsvis tunnare, starkare och lättare. Helt ok julklapp!

Årets sista tur

Ner till Södertälje idag. 3h motor i motvind. Inte varmt någonstans! Klara vibbar från hemseglingen från England i våras. Flytoverall och 6 grader i luften…

Känns helt rätt att lägga ner seglingen och börja foka på sjukt långa fixlistan. TBC!

Varmt o gosigt…

Förtöjda på upptagningsbryggan jämte Bavaria 32a. Lite olika designfokus 😀