Jungfrusundsregattan 2018

Andra racet för Booty och första full crew. Resultatmässigt inget att skryta med (31/49) men så mycket nöjdare efter helgen än SP2S som väl i ärlighetens namn var en liten besvikelse. Dels känns det som man är ett antal gånger klokare, sen går det inte att skämta bort vikten av att ha fler händer ombord.

Det är mycket segel på båten och det går snabbt långsamt om man inte sköter trimmet eller har lite för mycket segel uppe. Gud vad kinkigt det ska vara med en centimeter fockskot 🙂

På Seapilot var vi så här i efterhand ganska ”blinda”. Hur snabbt ska det gå egentligen? När är det dags att skifta till J3:an? Funkar Coden på halvvind i 5 m/s? Är det ok att kryssa i 6.5 knop i 4 m/s och 40 grader TWA eller ska man rycka lite i snörena och försöka skrämma upp henne till 6.7 knop? Eller falla av ett par grader? Eller mer infucker och försöka hålla farten en grad högre? Osv.

Inte så att vi har targets färdiga nu, men man börjar nog faktiskt få viss känsla för hur snabbt båten SKA gå om allt är rätt och i helgen tyckte jag nog faktiskt att vi  hittade båtfart på i stort sett alla bogar. Inte hela tiden förstås, men känslan när vi inte ligger rätt börjar långsamt infinna sig.

Sen är det helt annat med fler i sittbrunnen! Och med den helt fantastiska inramningen fanns det skäl att rycka i snören. Fulla ställ och byar uppemot 9 m/s kräver en gubbe på storen. Sen tappade vi något hiskeligt i manövrar. Inget annat att vänta när vi var ett helt nytt gäng och en helt ny båt. Framförallt hade vi ett byte från Code till Spinnaker utan att ha tänkt igenom saken mer än ”det är klart vi ska ta chansen att träna en sättning till”. Spinnakern kom till slut upp 250 m innan det var dags för nästa rundning och då hade vi kört 10+ min plattläns med 4 man på fördäck och focken hängandes ut och in. Allt medan fotobåten var ute och filmade eländet…

I slutändan var vi trots placeringen inte mer än typ 10% efter vinnaren Sherin som alltid seglas mkt fint av sin erfarna besättning. Innan rundningen när vi plockade Coden var vi i stort sett ikapp henne, men tappade nästan kvarten på beräknat under dom sista två benen. Efter debaclet med spinnakersättningen så hade vi en usel sista kryss där vi hamnade 100% motvrid i varenda slag och rorsman övade mer på att se hur mycket avdrift man kan fixa med kort kölkoorda än att gå på fart sen höjd.

Ett inlägg helt utan bilder – men kul hade vi och fantastiskt stort tack till Ekerö för att ha blåst liv i fd Mälarvarvet. Grymt med 49 anmälda båtar och det lär slås till nästa år utan problem!

Nu laddar vi för bra nylonträning full crew på onsdag kväll och i helgen är det dags för säsongens läskigaste och roligaste utmaning Kolfiberrodret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *