Storbåtsglädje

2019. Stor båt. Ny anod. 658 kr.

2009. Liten båt. Ny anod. 120 kr

1999. Ännu mindre båt. Utombordare. Anod 0 kr.

Båtkarriärens glädjeämnen. Lätt att glömma (förtränga) hur driftskostnaderna rusar iväg med fot och deplacement. Fler m2 segel, styvare snören, coola & svartare block och fetare winchar fattar man ju liksom att det kommer att dra iväg. Men det är ju någonstans saker som det är kul att shoppa loss på.

Högre stöttor, längre täckställning, större presenning, 4 liter motorolja, knarkdyra zink-anoder och massa m2 extra varvsyta… Shopping-glädjen uteblir liksom varenda gång som det är dags att betala dom räkningarna.

Nose job pt 2

Konrackarn borta, dags för läskigheter. Borra hål i förskeppet

Hål för infästning av nya peket borrat. Lill-hålet nere till höger rest av bulthål som gamla konen var fäst med
Mycket kul överraskning. Visste att skrovet skulle vara förstärkt med kolfiber här och var och blev glatt påmind när det yrde svart damm kring borren. Visade sig vara ganska rejält tilltaget i fören, typ 6-7 mm homogent kolfiberlaminat!
Glasfiberröret till slut invägt efter en timmes filande. Fan vad slit det ska vara. Mätte sjukt noggrant på båda sidor innan borren fick arbeta men vad hjälpte det.
Glasfiberröret fastkletat. Sjukt snyggt plastjobb. Älskar att kladda med epoxi…
Nåja, går att rädda och nosen måste ändå lackas om, ganska ful och repig efter demontering av konen.

Roligare att montera dit nya vattenstagsfästet. Blev en Wichard-bult efter ett bra tags funderande. Rejäl kolfiberförstärkning på insidan för att sprida lasten och en Antal-ring insmackad för att få lite mjukare att dra när 2:1 utväxlingen på bobstay sätts an.

Nose Job pt 1

Börjar bli dags att montera nya peket. Grundplanen var att fästa det i noskonen för att få någon extra decimeter men bestämde mig för att överge det och gå på en mer robust infästning i skrovet i stället. Någon halvklok person började filosofera vad det värsta som kunde hända egentligen var. Tanken på ett hål i förskeppet & våldsamt friflygande peke och A2:a efter en havererad infästning mitt i natten på väg mot Gotska Sandön i 20 knop lyckades inte riktigt lämna näthinnan.

Nosen var ett fint bygge i 4-7 mm homogen kolfiber (vägde in på 2.6 kg) men den får alltså maka på sig för att ge plats åt det nya.

Gick tyvärr bet på att plocka loss den i ett stycke. Gjorde ett ärligt försök, slet i ett par timmar med att plocka loss förstaget och skruva loss de sjuttielvatusen bultar som håller bogbeslaget. Bara för att konstatera att beslaget (som sitter över och låser fasrt noskonen) självklart är limmat med superlimmet Herkules 7000 Xtra Strong DeLuxe. Limmet vann. Grundplanen i papperskorgen, ersattes av demolerande våld.

Självklart ytterst ergonomisk arbetsställning 2.50 upp hängandes över nosen på en ranglig stege. Tur att kolfiber är så lättsågat..

Positivt tänkande – tänk så bra att få bultarna tätade, nu kommer vi aldrig mer ha 10 liter vatten stående i förskeppet.

Ett par timmar och tre bågfilsblad senare är eländet demonterat och demolerat!

Kolfiber är snabbt

Kan väl inte vara någon tvekan om vilken av dessa båtar som är snabbast!

Produktiv fixardag – ett par nya paneler som förutom att vara snabba också dubblerar som speglar. Dessutom ny fin-plotter vid navstationen, 4 efterlängtade USB uttag med 2.5A vardera och en ny kartlampa.

Blev ny lucka till gasolstuven också. Gamla ful och läckte.

Vinterpyssel: Söka mätbrev

Snön vräker ner. Mindre perfekt väder för båtfix men bra tillfälle att ordna med årets mätbrevsadministration. Noterar att man lagt till en väldigt kul funktion för att jämföra mätbrev. Lär användas flitigt av alla kalenderbitare!

Nytt i ansökan för i år att man nu kan skicka in foton på mätdekalerna i seglen. Obligatoriskt för SRSv – annars valfritt. Eftersom vi inte har fått båten vägd i Sverige (än), så är det väl egentligen mer en ”bra att ha sak” för stunden men lika bra att ha det överstökat! Båten är vägd i IRC ett flertal gånger men det går tyvärr inte att återanvända dom siffrorna för att få ett verifierat mätbrev i SRS.

Nu väntar 10 dagars nagelbitande innan vi får facit hur hur snabbt vi ska segla i år 😀

A3:an. Mätt vid 62.5% luftfuktighet och 25 graders värme. Klart trevligare väder än i Stockholm den 13 mars!

Tomt på varvsplanen

Solig söndag i mars. Inte en människa på varvet och kan inte klandra någon. Fy tusan vad kallt och snålblåst som går genom precis allt.

Fick prova ut nya akterstaketet. Sitter som en skräddarsydd skjorta. Efter en omprovning, lite sprättade stygn etc mm osv… Nåväl, nu är de på plats. Fick även verifierat att inspektionsluckan som köptes med Båtmässerea hade samma hålbild som dess företrädare (!) och plockade loss lite paneler vid nav-bordet som ska ersättas av dito med skön kolfiberlook (teaser).

Akterstaketet på plats. Nu krävs åter akrobatik i den lägre skolan för att ta sig in i båten

Vårgarderob

Hämtade ut lite textilier hos Martin & North på Lidingö i går. Vårmodet går i Svart, Blått och Rött och årets fokus ligger på kläder för framsidan; fasthakat och flygande försegel.

Ny medium/heavy jib, 3Di 360 Raw

Alltid lika roligt att få hem nya segel! Vi fick med en helt ok garderob att utgå från när vi köpte båten men behövde redan från start komplettera med en mindre fock. Den fick plockades från vad som fanns ”på hyllan” och ersätts nu av en mer ändamålsenlig. Tänkt att ta vid runt 5 m/s men även vara allround-vapnet när vi kör shorthanded då lättvindsfocken väldigt snabbt kräver kg på relingen för att båten inte ska bli… otrevlig att hantera.

Svart och fin!

Focken sitter på soft-hanks och är revbar. Mycket smidigt sätt att minska segelytan eftersom vi valt att köra vidare utan profil på förstaget.

Detlaljbild halshorn med Tylaska snap shackle

Många fina små detaljer på focken. Halshornet på bild men även exempelvis lattorna som nu begåvats med smidiga RBS-beslag i stället för att knytas/najas fast som det var på min tidigare 3Di-fock. Klart enklare hantering. Har samma beslag på storseglet och de är väldigt enkla att reglera spänningen med. North Sails implementation inkluderar även en innovativ anordning för att inte droppa beslaget i sjön i form av ett snöre och ett par tejpbitar 🙂

Skothorn för revat läge i form av insydd Dyneema-loop

Förutom fock så behövdes det lite nya undanvindsvapen. På Gotland Runt trasade vi ju sönder precis allt nylon som fanns i båten och det mesta så pass att det var bortom räddning.

Trevliga detaljer även på assy-seglen. Dubbla gaj-fångare, både vid hornet och strax ovanför

Efter en del överväganden har vi bestämt oss för att köra helt assymetriskt så nu blir det en ny fin blå A2:a och en dito röd A3:a.

Sitter en Dyneema-lina längs med hela förliket för att ta upp lasten vid hård broach. Nylonet töjer sig säkert uppemot 25% innan det rippas så den är ganska löst spänd i utgångsläget, men mer än tillräckligt för att ta smällen innan maximal töjning i segelduken. Smart detalj! Motsvarande fast tunnare dimensioner i övriga liken.

A3an ska stå pall för det mesta och har olika dukvikt i våderna för att last/viktoptimera så gott som möjligt. Dvs larvigt grov 130-duk i förliket och lite mer rimlig 90 i mindre belastade partier. Förmodligen något annat som går sönder innan sista gennakern ger upp under Gotland Runt 2019 🙂

Splash -3 månader

Kallt som aset på varvsplanen och pysselpreferenserna styr mot snörfixande i inomhusklimat. Men då och då drabbas man av insikten att det trots allt bara är 3 månader tills det är dags att bada båten igen. Som när ÅFOR-teasern börjar rulla i flödet. En del pyssel kvar på att göra listan. Kritiskt innan sjösättning är att fixa bra vattenstagsinfästning till nya peket. Men nu är anmälan till ÅFOR iaf avklarad – ser ut som vi får startnummer 15 i år. Lätt att komma ihåg för rapporteringsansvarige 🙂

14 anmälda innan

Bobstay

Lite snörpyssel med nya peket. Vattenstag på kvällens agenda.

Loop in da makin

Titanbussning i nosen på peket. Dyneemaloop träs igenom. Antalring för tackline i loopen på ovansidan. Vattenstagssnöre isplitsat på undersidan.

Loopen gnm bussningen och ring o vattenstag monterade

Vattenstaget går till någon ännu ej mipplad fästpunkt i båtnosen, sen ska linan upp igen till ny dyneemaloop (som också görs nån gång sen). Nya loopen med ring både ovan o under peket ska sitta genom bussningen lite längre in på peket (för halsning av coden). Därifrån går bobstaylinan in till fördäck där vattenstaget låses/låses upp. Blir en liten specialare iom att peket är fällbart och förvaras uppfällt vid stävförtöjning. Ner-och-upp grunkandet på bobstay ordnar 2:1 utväxling och därmed lite lastavväxling.

Klart (eller iaf halvklart)

God säkerhetsmarginal. Trista konsekvenser om sakerna går sönder och inget direkt viktstraff att gå upp i dimension på dyneema. Loopen i 7 mm STS har minst 8.3 tons brottlast 😎 bobstay ”bara” 5.5 ton, men där är det ju 2:1. Kommer förhoppningsvis stå pall för några säsonger wear and tear! Om något så lär ringen deformeras innan snörena knasar. Typ 3.5 ton på den. Men hoppas vi inte laddar i närheten av 3 ton på tacken!

Snörpyssel forts.

Akterskeppets mantåg näst på tur. Staketet är allt som oftast avhakat och vajern är elak. Repar det mesta den kommer åt om man får lite oavsiktligt tryck på den. Som en fender från en annan skuta när den hänger snyggt kvajlad över mantåget…

Vajer bort, Robline STS in. Vikt inkl hakar 700 g -》220 g. Nästan halva kilot lättare i akterskeppet. Extra glöggransonen känns välförtjänt!

Staketet i aktern byts ut till dyneema.